Web hosting Custom Email SiteBuilder

Stoppas Barsebäck av riksdagen eller av folket?

Stopp för båda reaktorerna i Barsebäck är en logisk följd av energiöverenskommelsen våren 1997. Det kan inte enbart vara én reaktor som är fellokaliserad. Vi kräver ett STOPP för båda, helt frikopplat från förhandlingar om eventuell ersättning och från juridiska turer i ärendet.

Agenda 21-arbetet efter Rio 1992 har höjt medvetenheten om kretslopp och biologisk mångfald, men trots att klimat- och energifrågorna blivit allt viktigare är informationen och samhällsdebatten otillräcklig. Miljörörelsen och andra organisationer, som arbetade för linje två och tre i folkomröstningen 1980, bör nu genomdriva snabbavveckling av atomkraften.

Ett fyrtiotal miljöaktivister i Skåne och Stockholm med kontaktytor till många olika organisationer har sex gånger träffats de senaste månaderna för att planera manifestationer riktade mot sveket i Barsebäcksfrågan och försenandet av utmarschen ur atomsamhället. Vi förutspår ett kommande ungdomsuppror.

Samordning av kampen i Tyskland och Sverige står på dagordningen. Kommer energirörelsen nu att vakna efter dva-lan sedan folkomröstningen? Behovet finns onekligen. Inte minst om socialdemokraterna kommer att lansera storskalig användning av fossilgas som ersättning för atomkraften, som DN förutsett i en ledare i höstas (980914). Förslaget om den stora gasledning från Ryssland genom Finland och Sverige till Tyskland presenteras snart. Norsk gas kommer att kunna anslutas. Det är hög tid att ta ställning till vilken utveckling vi vill ha..

Den 23 mars är det 19 år sedan folkomröstningen om atomkraften. Den del av befolkningen, som är under 37 år har därmed inte tillfrågats. Och vad anser idag alla de som röstade på linje två och tre?

Katastrofen i Tjernobyl 1986 och det fatala kylvattenstoppet Barsebäck 1992 har skett efter folkomröstningen. Ännu påminns opinionen om härdsmältan i Harrisburg och den strax därefter inträffade svårsläckta branden i turbinhallen i Barsebäck under 1979. Det bakomliggande generatorhaveriet illustrerade ett av många allvarliga konstruktionsfel, som Statens Offentliga Utredningar uppmärksammat redan före olyckan, men som ej åtgärdats.

Majoriteten bakom energiöverrenskommelsen i riksdagen finns kvar efter valet. Miljöpartiet har en radikalare syn på avvecklingen än Centern. Vänsterpartiet har stärkts och Socialdemokraterna försvagats i valet. Den nya regering måste nu respektera väljarsympatierna genom att föreslå riksdagen en radikaliserad energiöverenskommelse, som även kan få Centerns stöd i riksdagen.

Energiöverenskommelsen om avveckling av atomkraften våren 1997 har åtminstone lyckats avveckla energidebatten både före och efter valet, vilket förmodligen var huvudsyftet. Medan temperaturen stiger i energidebatten ute i Europa, verkar frågan avförd från den politiska dagordningen här hemma.

I Tyskland regerar en rödgrön koalitionsregeringen, varför den politiska situationen är likartad den i Sverige. Under det närmaste året sker förhandlingar med atombolagen om takten i utmarschen ur atomsamhället och det har satts stopp för upparbetning av tyskt atomavfall i England och Frankrike. Kraften i opinionen i Tyskland och Sverige under det närmsta året bestämmer atomkraftens framtid globalt.

Tyska och norska kraftbolag har skaffat sig röstmajoritet (52%) i Sydkraft! Bolagets störste ägare Preussen Elektra utser ordförande och styr med hjälp av Hamburgs elektricitetsverk (HEW) och norska Statkraft över de fem reaktorerna i Barsebäck och Oskarshamn. Här hemma resignerar regeringen, när atombolagen spjärnar emot genom att med juridiska krumbukter fördröja, försvåra och fördyra riksdagens beslutade avvecklingsstart. Barsebäck 1 tuffar fortfarande på sedan den förste juli ifjol, då reaktorn skulle stängts för gott. Den andra reaktorn i Barsebäck skall eventuellt stänga år 2001. Men sen då? Återstår 10 reaktorer...

Vad betyder detta politiskt? Till följd av bl.a. den ekonomiska krisen har svenska folkets röster tystnat betänkligt. Men tankeverksamheten upphör inte för det. Sveket i energifrågan har konsekvenser för tilltron till demokrati och rättssamhälle.

Kan tingsrätt, regeringrätt och EU-domstol förhindra verkställandet av riksdagens beslutade stopp av Barsebäck? Utgår inte all makt från folket genom riksdagen? Folk drar sina egna slutsatser. Barsebäck har nu blivit symbol inte bara för kampen mot atomkraften utan också för återupprättande av rättssamhälle och demokrati.

Nu vet alla att regeringen och den riksdagsmajoritet, som stiftar landets lagar, inte har gjort verklighet av sitt beslut att stoppa den ena av reaktorerna i Barsebäck. EU - domstolen påstås kunna få sista ordet efter två års fördröjning av ärendet! Den maktlöshet, som breder ut sig föder två saker: vanmakt och ursinne. Folklig kamp kan naturligtvis stoppa atomkraften även i Sverige!

I Tyskland har 30- 40 000 poliser kommenderats ut för att skydda avfallstransporter från överfulla atomkraftverk ifrån folkets protester. Atomkraft eller demokrati. Hotet om polisstat har i Tyskland tvingat fram avvecklingen. Måste vi i Sverige nu börja om? Läget påminner om år 1976 före den första Barsebäcksmarschen. Det blev inledningen på en bred folklig kamp med ett tiotal atommarscher fram till 1986.

Varför är läget, som det är just nu i Sverige? En viktig förklaring är det demokratiska nederlaget i folkomröstningen 1980. Trots att alla linjer ville ha avveckling men med olika hastighet, blev det utbyggnad med mer än fördubblad effekt åren efter 1980 till en omfattning av 12 reaktorer (13 inräknat effektökningar). Mest atomenergi per invånare i hela världen! Fortfarande 19 år senare kör alla reaktorer vidare. Ingen vet datum, när någon reaktor säkert kommer att ha stängts. För att inte tala om slutdatum för den sista reaktorn. Detta föder ett fullständigt misstroende mot den parlamentariska demokratin.

Nu finns två lösningar på detta. Antingen stiftar riksdagen nya lagar - eller utnyttjar befintliga lagar - för att få omedelbart stopp på Barsebäck. Miljörörelsen kommer att mobilisera fotfolket på nytt i sommar. Vi har nämligen förlorat tron på nödvändiga initiativ uppifrån. Kommer sådana är det välkommet, men det är svårt att tro att det blir någon snabb och konsekvent avveckling utan folklig kamp.

Överhuvudtaget kan miljörörelsen inte acceptera ideologin bakom politikernas långdragna "avveckling". En verksamhet, som kan orsaka en fullständig katastrof för generationer framöver genom genetiska skador och ödeläggelse av hela länder, skall inte "avvecklas" utan förbjudas med omedelbar verkan.

Statens kärnkrafts inspektion, SKI, demonstrerade detta 1992 efter Barsebäcksverkets plötsliga haveri. Kylvattenläckage spolade ner isolering i bassängen under reaktorn och täppte till silar med följd att vatten för både huvudkylning och nödkylning stoppades. Sydkraft körde obekymrat vidare i 51 dagar med fyra livsfarliga systerreaktorer i Barsebäck och Oskarshamn tills informationen nådde SKI. Vattenfall drev samtidigt, ovetande om riskerna, den lika farliga systerreaktorn Ringhals 1. SKI beordrade tvärstopp och ombyggnad i månader för de fem äldsta svenskbyggda reaktorerna från ASEA-ATOM, så fort man fått den undanhållna informationen. Skulle en reaktor i taget ha stängts? Naturligvis inte. Alla de fem reaktorer var farliga och stängdes omgående. En eller fler katastrofer med följder värre än i Tjernobyl kunde ha skett alltsedan reaktorerna startade i början på 70-talet. Måste det till en ny olycka för att få ett snabbt slut på denna ryska roulette, som nu även fått en tysk, norsk och svensk version?

Riksdagen bör omgående förbjuda driften av alla reaktorer. Det blir en kraftig signal om ett snabbt uttåg ur atomsamhället. Det handlar inte om "avveckling" av någon harmlös verksamhet. Det gäller desarmering av tolv livsfarliga anläggningar med enorm koncentration av radioaktivt avfall snarlikt det som bildas, när atombomber exploderar.

Partierna verkar stå helt handlingsförlamade. Här kommer därför några tips. Tidningen Arbetet (s) skrev på ledarsidan samma dag (980701), som Sydkraft trotsade riksdagens påbud om stängning av Barsebäck (1), att "rättsmaskineriet i det långa loppet inte kan hindra stängningen. Miljö-och energipolitiken bestäms till sist genom demokratiska beslut. Skulle lagen hindra dem kommer lagarna att ändras." Se då till att ändra lagarna snabbt. Det börjar bli ont om tid.

Tidningen Skånska Dagbladet (980918) skrev på ledarplats i samband med valet om två intressanta metoder, som bör prövas:

1/ Barsebäcksverket går inte särskilt bra ekonomiskt. Vid en expropriation skulle det bli fråga om mycket rimliga kostnader.

2/ Kommer man inte överens återstår dessutom möjligheten att höja skatten på atomkraftsel. Metoden förordas av bland annat Socialdemokraterna i Tyskland för att tvinga de äldre och minst lönsamma kraftverken att lägga ned.

Att avvecklingen skall starta vid Barsebäck är mycket intressant, men konsekvenserna därav har ej diskuterats. Enbart en reaktor i Barsebäck (B1) skulle stängts 980701. Reaktorn är dock inte äldst och inte sämre än övriga gamla (dåliga) reaktorer av första generationen (B2 samt Ringhals 1 och Oskarshamn 1 och 2). Hade den verkliga avsikten varit att ta hänsyn till befolkningen i Danmark och Skåne, som lever med hotet från världens mest felplacerade atomkraftverk, hade båda reaktorerna naturligtvis stängts samtidigt för att ge politisk trovärdighet. Sydkraft förordade också först en samtidig stängning av båda reaktorerna av driftsmässiga säkerhetsskäl, som svar på beslutet att enbart stänga en reaktor i Barsebäck. Nu valdes Barsebäck 1 ut för nedläggning för att tillfredsställa Centerns intresse i partiets profilfråga och då fick det räcka med en reaktor. Solidariteten i Stockholm med danskar och skåningar vägde mycket lätt under den politiska kohandeln.

En stor seger är det emellertid trots detta för alla atomkraftsmotståndare att just Barsebäck blev platsen där avvecklingen skall starta. Det kollektiva hotet är för stort för att accepteras i detta tätbefolkat område. Atomkraften är därmed för farlig för att överhuvudtaget tilllåtas någonstans i världen. Det individuella hotet är nämligen lika stort för den som bor granne med en reaktor i glesbygden, som för den som delar upplevelsen med tre miljoner andra såsom vid Barsebäck!

Etiskt sett kommer atomkraftsbolagen att stå i skuld till samhället på grund av den olösta avfallsfrågan för all framtid. Framtida generationer kommer att få betala gigantiska belopp för övervakning av radiaktivt plutonium i en kvarts miljon år och/eller för oskadliggörande av avfallet, om detta blir möjligt.

Hur länge accepterar svenska folket att utländskt kapital sätter sig över den folkvalda riksdagens majoritetsbeslut? Sydkraft bör omgående stänga båda reaktorerna i Barsebäck. Bolagen har allt sedan 1980 vetat att verksamheten skulle avvecklas och har kunnat planera för det. Skall vi enskilda individer, som drabbas vid en olycka, nu via skattsedeln betala skadestånd till atombolagen för att de skall sluta hota oss?! Försäkringspremierna, som atombolagen sluppit betala genom åren, är astronomiska belopp, som skulle tagits ur bolagens kassakistor. Det hade gjort atomkraften olönsam. Försäkringspremierna för Sveriges tolv reaktorer överstiger de skadestånd de nu försöker få ut, när verksamheten förbjuds. Bolagen slipper ju från skadeståndsansvar vid olyckor. Det handlar inte om juridik utan om demokrati. Är det folket genom riksdagen, som styr samhället, eller är det utländskt kapital och EU-rätt?

Barsebäck har sedan 25 år varit symbol för kampen mot nordisk atomkraft. Genom att Sydkraft aktivt medverkat till att ägandet nu har flyttat till Tyskland och Norge, har bolaget gjort anläggningarna vid Barsebäck och Oskarshamn till brännpunkter även internationellt. Globalt sett är Barsebäcksverket det första kraftverk i drift, som skall stängas enbart för att det är felplacerat. Miljörörelsen, energibolag och politiker i hela världen kommer att följa vad som händer i Barsebäck. Så länge någon av de två reaktorerna i Barsebäck är i drift kommer platsen att vara brännpunkt i energidebatten.

Samtidigt som miljöaktivister nu planerar aktiviteter som demonstrationer och internationella protester mot Barsebäck och atomkraften, infinner sig ett stort behov av energiupplysning. Inte minst de som är för unga för att ha deltagit i folkomröstningen 1980, behöver information. Ny teknologi för alternativ energiproduktion samt energieffektivisering ger meningsfulla arbeten.

(foto: Greenpeace Denmark)

Kampanjer måste starta redan i vår och rulla på tills konkreta åtgärder vidtagits för att snabbt ta oss ur beroendet av atomkraften. Partier och organisationer uppmanas att starta energikampanjer och offentlig debatt i frågan samt delta i sommarens aktiviteter kring Barsebäck.

Swedish