Web hosting Custom Email SiteBuilder

Lågdosstrålning Artikel: En Strålande Framtid - Nej Tack!

Hela vår planet har förurenats av radioaktivitet sedan atombomber och "kärnkraft" först började användas kring andra världskrig. Ett orgie i provsprängningar av atombomber mellan ´59 och ´63 - samt upparbetningen av en gång använd kärnbränsle och de rutinmässiga utsläpp från såväl svenska som utländska atomkraftverk - har hela tiden bidragit till att öka "bakgrundstrålningen" som vi och våra barnbarn och många kommande generationer efteråt skall få leva med. (Halveringstiden för Uran 238 är fortfarande 4.500 miljoner år - med mänskliga mått en evighet...)

Det råder stor uenighet om hur farlig denna ökande strålning är - avhängigt av om man lyssnar på oberoende forskare - eller på någon som är anställd av och skall försvara atomindustrin: t.ex. Euratom/EU, Internationella Atomenergikommissionen (IAEA) eller lokala strålskyddsmyndigheter (svenska SSI: "Enligt mätningar som gjorts ligger utsläppen från Barsebäck långt under den nivå som SSI tillåter..").

Doktor Rosalie Bertell (som mottog det alternativa nobellpriset "Right Livelyhood Award i Stockholm 1986, och som har hörts av båda USA´s kongress och australiensiska myndigheter som oberoende expert) har bl.a. skrivit: "Länder med kärnkraft åberopar alla "internationella säkerhetsnormer" för att bevisa att låga doser av strålning är ofarliga. Underligt nog lyckas de flesta kärnkraftsolyckor få utsläpp som ligger inom dessa "acceptabla" gränsvärden - eller också släpper de bara ut "ädelgaser" utan att tala om för allmänheten att dessa gaser sönderfaller och övergår i strontium 90 och cesium 137". Svenska utsläpp ursäktas med liknande argument.

De internationella säkerhetsnormerna sattes från början av de samma fysiker som höll på att utveckla atombomben - de inriktade sig inte alls på att skydda befolkningen från de biologiska effekterna, utan det var frågan om bomber för freden(!) till varje pris..

Euratom har t.ex. som sitt främsta syfte: "snabb etablering och växt av atomindustrin för att höja levnadsstandarden i medlemsländerna"! Både Sverige (som vill avveckla) och Danmark (som inte ens vill ha kärnkraft) har som medlemmar av Euratom ologiskt nog aksepterat denna skrivning. Det hade väl varit rimligare att sätta skyddet av befolkningen först och främst - eller?

Chris Busby har i sin bok "Wings of Death" visat hur kända utsläpp ger upphov till ökade cancer- och dödsfall: beroende på vilken typ av cancersjukdom det gäller kan fördröjningen vara olika - akut leukemi kan visa sig redan 3-5 år efter att man har utsatts för strålning, andra typer av cancer kan fördröjas 20 år ifrån utsläppet. Men om man tar hänsyn till denna fördröjning följer ökningen av cancerfall, dödfödte eller misbildade barn kurverna för kända utsläpp.

I början av ´97 offentliggjorde ett FN-organ (Unscear) en jämförelse av 43 reaktorer i västländer, som visade att svenska atomkraftverk släpper ut "MER radioaktivitet till luft och vatten än andra reaktorer"! FNs rapport visade faktisk att en enda svensk reaktor i Oskarshamn ansvarade för 24 % av alla ädelgas-utsläpp från samtliga reaktorer i världen under 1988 - och att en annan, Ringhals1, under åren 85-88 släppte ut ca 50 gånger mer radioaktiva ädelgaser än genomsnittet! Så mycket för den "säkra svenska kärnkraft" - SSI vars stolthet annars borde stå i förhållande till hur bra man klarar sin uppgift (att skydda oss i Sverige från onödig strålning) var tvungen att bekräfta uppgifterna! I sammanhanget skriver SSI också att 3 svenska reaktorer har det sämsta avgassystem av samtliga BWR-reaktorer i världen - och båda Barsebäck 1 och 2 tillhör, tillsammans med en amerikansk reaktor, klassan nästsämsta avgassystem.

Efter oro bland lokalbefolkningen runt Barsebäck över ovanligt många cancerfall tog tumörregistret vid universitetssjukhuset i Lund sig en närmare tit på statistiken och vid slutet av ´97 var deres rapport färdig. Trots att man inte entydigt pekade ut Barsebäcks reaktorer som årsaken, så var statistiken klar: Den visade en ökning av en lång rad cancersjukdomer! Däribland 5 gångar fler fall av akut leukemi än man kunne förvänta (i Sverige som helhet står leukemi för ca en tredjedel av alla barncancerfall - uppemot 100 barn drabbas årligen med tragedier till följd för involverade föräldrar, familj och vänner). På fler ställen i den annars försiktigt "neutrala" rapport används uttryck som "signifikant ökad förekomst" (av lymfatisk leukemi) och "klart signifikanta överrisker" (för hudcancer, non-Hodgkin lymfom och urinblåsecancer).

Även om strålskyddsmyndigheter erkänner att det inte finns någon nivå av strålning som kan sägas vara ofarlig - så envisas man med att ställa säkerhetstänkandet på huvudet, som en uppochnervänd pyramid, vaklande på sin spets: atomkraft är bra - därför får vi stå ut med riskerna, lite strålning är inte så farligt som en Hiroshimabomb så den risken får vi ta; det är omöjligt att på betryggande sätt ta hand om allt radioaktivt avfall för all framtid - alltså tillåter vi det lågaktiva material att spridas i miljön eller att metall från skrotade reaktordelar återvinnas (t.ex. av det svenska företaget "RadWaste" vid Studsvik) så att det sedan kan användas i produktionen av nya varor och skickas ut till konsumenterna, som intet får att veta - och därför inte kan skydda sig själva!

Detta senaste förfarande är helt överensstämmande med en ny EU-lag (självklart författad av Euratom, som inte lydar under något parlament), som vill göra det till standard att lågaktivt matrial får användas hur som hälst av industrin - de behöver inte söka tillstånd eller rapportera hur det strålande matrial sprids uti samhället! Om allt går efter EU´s planer skall detta direktiv infogas i alla medlemsstaters lagstiftning senast till maj månad nästa år. Och om ett land tillämpar denna EU-godkända praksis - så får ett annat land inte vägra att släppa in sådana "strålande handelsvaror" på sin marknad.

På tal om uppochnervänd logik: Sverige, liksom Norge och Finland, har avsatt 100-vis av miljoner kronor för att hjälpa Rysland ta hand om allt atomavfall som hopar sig upp i norra regionen Murmansk - kanske som en lärdom av de drastiska effekterna efter olyckan i Tjernobyl, som har visat oss att vi inte är immuna mot utsläpp i andra länder. Men svenska försvarets forskningsanstalt har själv i en rapport visat att radioaktiviteten i havet norr om Murmansk och Skandinavien i långt högre grad kommer från de "legala" utsläpp från Sellafield i England - än från olyckan i Tjernobyl. Jag stod själv vid en workshop i EU-parlamentet och viftade med en annan rapport från Greenpeace och citerade deras uppgift, att mellan 2-3 gångar mer av det radioaktiva cesium i nordiska vatten kommer från Sellafield, än det cesium som spriddes från Tjernobyl-olyckan.

3 veckor senare protesterade även de nordiska miljöministrarna till England över detta - men vad jag vet har varken miljöministrarna eller strålskyddsmyndigheten haft några invändningar mot det nya EU-direktiv - som, om England skulle tillämpa det, tillåter England att öka sina gränsvärden för cesium 250 gångar! Trots att England alltså bevisligt står för en stor del av utsläppen - så är det ett faktum att den engelska lagstiftning har varit betydligt striktare än t.ex Sveriges och resten av Europas: det nedra gränsvärdet för radioaktivitet som undantags kontroll har i England legat på 400Bq pr kilo - medan det övriga Europa och Sverige har haft gränsvärdet 100.000 Bq/kg. Om Englands tidigare gränsvärde inte har hindrat enorma utsläpp - så kan ju Sveriges och resten av EU´s mycket högre gränsvärden knappast påstås vara säkre - därför vore ministrarnas protester mot det nya EU-direktiv på sin plats!

Dessutom har EU och Euratom varit så generösa mot atomindustrin, att de isotoper som industrin har störst problem med - de har fått extra höga gränsvärden... Krypton och Tritium är två såna exempel: för Krypton 85 sätts det nya gränsvärdet 1000 gångar högre än det hidtidiga EU-värde eller 250.000 gångar högre än Englands 400 Bq/kg. För Tritium sätts det nya gränsvärde 10.000 gångar högre än tidigare i EU - och hela 2,5 miljoner gångar högre än Englands 400 Bq/kg. Man visar sig mer angelägen om att säkra atomindustrins fortsatta bestående - än om att säkra alla levande varelser?

SENASTE NYTT! Våra vänner i "Low Level Radiation Campaign" i England har haft flera långa möten, såväl med EU-kommissionen som med sin egen miljöminister. De har tydligen vunnit ett visst gehör för invändningarna mot direktivet hos sin egen regering, som har tillkännagivit att man INTE vill tillämpa EU´s slappare direktiv - men vill fasthålla sina egna striktare regler: man vill inte släppa på kontrollen av hur industrin gör sig av med radioaktivitet och det förutsättas att 400 Bq/kg fortfarande skall vara maxgränsen båda när det gäller undantagna verksamheter och beträffande friklassning av material från nedlagda kärnkraftverk! Low Level Radiation Campaign är emot att radioaktivt besmittad material kan friklassas - även vid gränsvärdet 400 Bq/kg rör det sig om väldiga mängder radioactiva partiklar som kan släppas ut i miljön på detta sätt.

Den brittiska regeringens ställningstagande, som är mycket mer restriktivt än direktivets författare, kommissionen, atomindustrin och strålskyddsorganisationerna hade väntat sig är ett gott exempel för andra länders regeringar att efterfölja: Vi kan visst tillämpa en striktare praksis inom det egna landet, även om problemet med importerade varor från andra länder återstår - om EU´s syn på radioaktivitet som handelsvara får stå oemotsagt..?